Månadsarkiv: januari 2014

Peter Wiederud. Var finns ”hemliga avtalet”

 Svara  Svara alla  Vidarebefordra Flytta Ta bort  Skräppost Stäng   Föregående objekt Nästa objekt Stäng
RE: SV: Här är artikeln som Aldebe kritisera Broderskapsrörelsen att de inte infriade sina löften enligt överenskommelsen.
Sameh Egyptson
Skickat: den 9 december 2013 12:13
Till:
Kopia:
 
Hej Peter. (Kopia till Aldebe)
 
Tack för ditt svar och länken till dokumentet. Det var intressant att läsa den. 
 
Om detta (http://media2.blogg.trosolidaritet.se/2013/12/FS-skrivelse-kongress-2003.pdf) är dokumentet som Aldebe hänvisar till i sitt vittnesmål i sin artikel vet jag inte. Aldebe bör svara på det själv. Jag läste igenom rapporten och hittade inte överenskommelsen angående samarbete angående nominering på vallistor som Aldebe hänvisar till. 
 
Det bästa är att Aldebe bekräftar sitt vittnesmål och offentliggör överenskommelsen om den är nedskriven. Fram till dess betraktar jag ändå, som religionsforskare, hans vittnesmål som en primär källa så länge inte någon som var inblandad under den tiden, från Broderskapsrörelsen, förnekar att överenskommelsen ägde rum, dvs Ola Johansson, Per Axel Sahlberg eller Olle Burell.
 
Aldebe var en av dem som formade samarbetet och var ordförande för Sveriges Muslimska Råd i många år under den tiden och därför väger det tyngre än påstående att det inte finns material i arkivet.  
 
Jag ser fram emot att Aldebe offentliggör överenskommelsen han påstår sig ha. Eller att någon som var med under den tiden, förnekar det.
 
 
Med vänlig hälsning / Best regards
Sameh Egyptson
 
Sweden
 
Egypt
 
________________________________________
From: Peter Weiderud [weiderud@parlforum.org]
Sent: Friday, December 06, 2013 11:08 PM
To: sameh.egyptson@egyptson.se
Cc: Sameh Egyptson; ulf@trosolidaritet.se; Mahmoud Aldebe
Subject: SV: SV: Här är artikeln som Aldebe kritisera Broderskapsrörelsen att de inte infriade sina löften enligt överenskommelsen.
 
Hej Sameh,
 
Du hittar på vår blogg den rapport som förbundsstyrelsen lämnade till vår kongress 2003 som är en komplett rapport av det samarbete som Broderskapsrörelsen hade med svenska muslimer från 1994. Jag utgår från att det är detta dokument, eller något av underlagen för detta, som du avser. Allt arbete har varit öppet från start.
 
Med vänlig hälsning
 
Peter Weiderud
 
Från: Sameh Egyptson [mailto:sameh.egyptson@egyptson.se]
Skickat: den 6 december 2013 10:49
Till: Peter Weiderud
Kopia: Sameh Egyptson; ulf@trosolidaritet.se; Mahmoud Aldebe
Ämne: Re: SV: Här är artikeln som Aldebe kritisera Broderskapsrörelsen att de inte infriade sina löften enligt överenskommelsen.
 
Hej Peter (kopia till Aldebe)
 
Du har missförstått att jag hade avtalet. Hade jag haft tillgång till avtalet hade jag inte behövt skriva artikel och be er om att publicera det.
 
Aldebe skrev till mig (14 oktober 2013) att han har en kopia av avtalet. Han var dock utomlands och avtalet fanns då hemma i Sverige. Förhoppningsvis är han hemma nu och kan skicka en kopia till er.
 
I Aldebes artikel  som jag skickade till dig nedan beskriver Aldebe överenskommelsen och kritiserar Broderskapsrörelsen att de inte infriade sina löften.
 
 
Med vänlig hälsning,
Sameh Egyptson
 
Skickat från min iPad
 
6 dec 2013 kl. 07:16 skrev Peter Weiderud <weiderud@parlforum.org<mailto:weiderud@parlforum.org>>:
Järe Sameh
 
Detta är  andrahandsinformation. Du sa i vårt samtal att du hade tillgång till det du kallar avtal. Du lovade skicka över detta så att jag skulle kunna ta reda på vad det handlar om. Nu skickar du en artikel. Varför? Var det ett missförstånd? Är detta allt du har? Jag behöver förstahandsinformation. Har ingen möjlighet att kommentera det människor påstår, när jag inte finner något underlag för vad de påstår i våra arkiv eller i samtal med dem från oss som då hade ansvar.
 
Varma hälsningar
 
Peter
 
Från: Sameh Egyptson [mailto:sameh.egyptson@teol.lu.se]
Skickat: den 5 december 2013 15:09
Till: ulf@trosolidaritet.se<mailto:ulf@trosolidaritet.se>; peter.weiderud@samnytta.se<mailto:peter.weiderud@samnytta.se>
Ämne: Här är artikeln som Aldebe kritisera Broderskapsrörelsen att de inte infriade sina löften enligt överenskommelsen.
 
محمود الدبعي يكشف عن حقيقة التعاون بين الحزب الاجتماعي الديمقراطي والكتلة السياسية
 التابعة للرابطة االاسلامية في السويد
 
[http://arabnyheter.info/ar/wp-content/uploads/mona_lena_aldebe_58033188.jpg]<http://arabnyheter.info/ar/wp-content/uploads/mona_lena_aldebe_58033188.jpg&gt;
 
 
 
عرب نيهيتر-ستوكهولم
 
كشف محمود الدبعي الرئيس السابق للكتلة الساسية الاسلامية في رابطة ستوكهولم عن حقيقة التعاون بين الحزب الاجتماعي الديمقراطي السويد وبين رابطة ستوكهولم في مقال تلقت عرب نيهيتر نسخة عنه
 
نص المقال
 
كنا نتصور أن المؤسسات الإسلامية بالسويد والحزب الإشتراكي الديمقراطي تجمعهم روابط سياسية مشتركة، حيث تم تاسيس شراكة تعود بالخير على الجميع، و ادخلت هذه المؤسسات مفهوم الديمقراطية لأدبياتها السياسية من حيث جسَّدها الإعلان العالمي لحقوق الإنسان، و التي تهيئ بيئة مواتية لممارسة طائفة من الحقوق السياسية والحريات المدنية.  و اقنعت هذه المؤسسات المسلمين بضرورة المشاركة السياسية و وقعت مع ممثلي الكتلة المسيحية في الحزب الإشتراكي الديمقراطي على وثيقة تفاهم و تعاون عام 1998 بموجبها تلتزم الكتلة بتنظيم دورات قيادية للنشطاء المسلمين و فتح المجال امامهم لعضوية الحزب و تنسيب عدد من المسلمين لقوائم الإنتخابات البرلمانية و البلدية و تم تأسيس الكتلة السياسية الإسلامية والتي تشرفت برئاستها و تمثيل هذه المؤسسات في الحوار السياسي مع الحزب الإشتراكي الديمقراطي و تمت بين الطرفين لقاءات كثيرة و تعهد الحزب بتبني بعض مطالب المسلمين مثل قانون الذبح الحلال و عدم التميز بين المسلمين و غيرهم في سوق العمل و  تم إقامة عدة مشاريع مشتركة و كانت ثقة القيادات الإسلامية بالإشتراكيين كبيرة جدا . و لا نخفي حقيقة عندما نقول اني شخصيا و عشرات من القيادات الإسلامية التحقت بعضوية الحزب على امل رفع تمثيل المسلمين بمؤسسات الحزب و تنسيب عدد منهم لقوائم الحزب الإنتخابية. و بالمقابل فتحت لقيادات الحزب ابواب مساجدنا و القيت خطبا تدفع بالمسلمين للمشاركة السياسية و التصويت لصالح الحزب الإشتراكي الديمقراطي و لكن للتاريخ نقول بأننا لم نكسب اي شيئ من تعاوننا مع الحزب الإشتراكي الديمقراطي و حتى الكتلة المسيحية في الحزب تنصلت من وعودها و تخلت عن اتفاقية التعاون مع المسلمين.
 
و مع مرور السنين اكتشفت المؤسسات الإسلامية أن الديمقراطية الحزبية كلمة فضفاضة وغامضة وكما قال عنهاعالم السياسة بيرنارد كريك ” إن الديمقراطية هي أكثر الكلمات اضطراباً وغموضاً فهي مصطلح قد يعني شيئا بالنسبة لكل شخص بحيث تكون هناك خطورة بأن تصبح الديمقراطية كلمة بدون معنى ” . و فعلا كانت نتائج الإنفتاح الإسلامي السياسي على الإشتراكيين غير مجدية و لم يتحقق من الوعود الإنتخابية شيئ. و حيل بين الإسلاميين و مركزية هذا الحزب هذه الأيام بعد أن انتخب الشاب عمر مصطفى كعضو احتياط و اجبر على التنحي بضغط من رئيس الحزب ستيفان فالين بعد انتقادات حادة من رموز الحزب و على رأسهم منى سالين و اعتبرت المؤسسات الإسلامية هذا الموقف بمثابة خنجر في قلب الشراكة السياسية.
 
و اعتبر احد قادة العمل الإسلامي بالسويد وهو الشيخ محمود الخلفي أن إجبار عمر مصفى على التنحي يعتبر وصمة عار في تاريخ هذا الحزب الذي طالما عرف بتحرره ومساندته لحركات التحرر ومناصرة المظلومين والمستضعفين في العالم ودعمه لسياسة متوازنة ومتسامحة في مجال الهجرة والتعامل مع المهاجرين وخاصة خلال حكم الزعيم الراحل ألوف بالمه… والمفارقة العجيبة أن الرئيس السابق للرابطة الإسلامية في السويد اختاره حزب المحافظين الذي يقود الائتلاف الحاكم الحالي ضمن كتلته النيابية في البرلمان السويدي الحالي سنة 2010، ورغم العواصف التي أثيرت حول ذلك الإختيار لم يرضخ الحزب ولم يغير رأيه وأبقى على ثقته في النائب الإسلامي عبد الرزاق الوابري…
 
إن قرار الحزب الإشتراكي بالتخلي عن عمر مصطفى يبين عمليا أن الكلام عن سياسة الاندماج وتشريك السويديين من أصول أجنبية وخاصة المسلمين منهم في الحياة السياسية وممارسة دورهم الطبيعي في المجتمع مثل بقية المواطنيين هو مجرد شعار زائف لم يبق هناك مجال لتصديقه، إن هذه الحادثة تعتبر صدمة قوية جدا لكثير من أبناء الجيل الثاني الذين يعرفون جيدا أن عمر مصطفى هو مثال للشاب المسلم المعتدل المتسامح والمتفاني في خدمة المجتمع من خلال نشاطه ومساهماته ضمن العديد من الجمعيات والمنظمات الثقافية والإجتماعية والفكرية وبالتالي فإن إقصاءه بهذا الشكل الغريب سيبعث اليأس عند الكثير من الشباب بالخصوص وسيزيد الشعور بالاحباط والتهميش وسيدعم الأفكار المتطرفة والدعوات المنادية بمقاطعة المشاركة السياسية التي تبين أن لا طائل من ورائها…
 
وموضع الشاهد هنا هو الانتقادات الموجهة لقيادة الحزب الإشتراكي الديمقراطي وابرزها:
 
* اقتصار الديمقراطية الحزبية للإشتراكيين على مبدأ التنافس الحر بين العلمانيين وبالتالي فإن الديمقراطية الإشتراكية لا تصلح للمتدين المسلم و لا يمكنها أن تعطي المسلم اي حقا دينيا وبعبارة أخرى لا يوجد لديها ما تعطيه للمتدينين المسلمين في مواجهة تحديات العصر وما يرافقه من توتر قائم الأمر الذي يؤدى إلى إلحاق الياٍس المادي والمعنوي للمسلمين داخل مؤسسات الحزب.
 
* عدم قدرة قيادات الحزب الإشتراكي الديمقراطي على الصمود في وجه الولاء التعصبي لمبادئ الحزب العلمانية و الذي تثيره العقيدة اليسارية المتشددة على الساحة السياسية و داخل مؤسسات الحزب.  العجيب أن الحزب يدعم بقوة حركة الإخوان المسيحيين داخل الحزب و يقف كجدار فصل عنصري امام كوادر الإخوان المسلمين في الحزب و اكبر دليل على ذلك هو موقف الحزب من عضوية رئيس الرابطة الإسلامية بالسويد في مركزية الحزب عمر مصطفى و إجباره على التخلي عن كل مهامة الحزبية .
* أغفلت قيادة الحزب بوجه المؤسسات الإسلامية جوانب اجتماعية وروحية كانت سائده بينهما وركزت في مقابل ذلك على الجوانب االمصلحية للحزب مما يجعلها عاجزة عن تقديم نظرية انفتاحية شامله وكاملة لكافة جوانب الحياة على مسلمي السويد.
 
* عدم قدرة الحزب الإشتراكي الديمقراطي على إيجاد الصيغ المادية التي تسمح بضمان الحريات والحقوق لجميع الأفراد بغض النظر عن معتقداتهم و قدراتهم, فكل حرية تتضمن جانبين هما جانب الحق المرتبط بالقانون, وجانب القدرة المرتبط بالظروف الاجتماعية ونمط التوزيع وهذا يعني بالطبع الاختلاف في ممارسة الحريات طبقاً للظروف الاجتماعية لكل فرد فالقانون وبالطبع نص على الحرية ولكن قد تغيب القدرات اللازمة لممارسة تلك الحرية بسبب تركزها في يد فئة محدودة من المتعصبين للعلمانية الإلحادية في قيادة الحزب .
 
* ”المفارقة بين الحريات اللادينية التي تدافع عنها قيادات الحزب الإشتراكي الديمقراطي, والحريات الدينية التي تمارسها المؤسسات الإسلامية تيمنا بقانون الحرية الدينية بالسويد. لم يعد لهذا القانون اي معنى في مركزية هذا الحزب بعد الموقف السياسي غير الديمقراطي بحق العضو عمر مصطفى و من هنا فإن اعطاء الصوت الإسلامي لهذا الحزب يعد خيانة دينية و على جميع المنتسبين لهذا الحزب من المتدينين الإسلاميين الإنسحاب منه حتى تتضح  حقيقة معاداة الحزب للديانة الإسلامية.
 
* ربطت قيادة الحزب قرارها بإبعاد العضو المسلم من مركزية الحزب والديمقراطية, بالتأكيد على أنه لا أحد يمكن أن يكون منتخبا ويحظى بثقة الحزب إذا لم يكن على استعداد لتبني مبادئ الحزب في المساوة بالقيم الإنسانية وعدم التفاوت بين المرأة والرجل، وهذه المبادئ هي التي قامت عليها سياسة الحزب وأسس عليها منذ انطلاقته.   و بنظر المؤسسات الإسلامية فإن هذا الموقف يعتبر إهمال للعدالة الاجتماعية وبشكل خاص في محاربة العنصرية و ثقافة الخوف من الإسلام (إلإسلاموفوبيا) وأدى ذلك إلى حرمان الأعضاء المسلمين من ممارسة حريتهم داخل مؤسسات الحزب.
 
ولحل الاشكالية وتحقيق مشاركة سياسية للمسلمين هو ابدع تجديدات فكرية نصبها فيما يلى:
 
إن الديمقراطية نزعة إنسانية تجمع بين جميع بني البشر ، وأن الناس قادرين على ممارستها ، لافرق فيها بين متدين و علماني ، أو بين من هم في السلطة ومن هم خارجها . و لذلك على المسلمين في السويد الشروع بتأسيس حزب مدني ديمقراطي يضم كافة شرائحهم و اثنياتهم و قومياتهم و مذاهبهم و يكون على تواصل مع القاعدة الجماهيرية و يوصل صوتها لأصحاب القرار السياسي و يحترم حق الجميع بالعضوية والترشح و وهذا البعد الإنساني للديمقراطية الذي نفهمه إنما يتعين في ( الفعل السياسي الحر ) وفي إنتاج ( الوجود السياسي ) للجاليات العربية و الإسلامية بالسويد ، ولا سبيل إلى إنتاج حزب مدني إلا على أسس ديمقراطية حره تستمد قيمتها وأهميتها من البعد الإنساني الطبيعي للديمقراطية . وهي التي ترسي قواعد الإندماج الإيجابي للمسلمين في الساحة السياسية . فالحياة قد أثبتت أن بعض قواعد ( الديمقراطية ) قد أصبحت جزءآ لا يتجزأ من حياة أي شعب متحضر . فالفصل بين السلطات ، وحرية القضاء وإستقلاله ، وحق الفرد في التعبير الحر عن ذاته بما لا يتعارض مع حرية الآخرين ، قد أضحت أمورآ مسلمآ بها .
 
على أن ( الديمقراطية السياسية ) لا تتأكد وتصان إلا بتعزيزها ( بالديمقراطية الإجتماعية ) وبخلق شروط العدالة وتكافؤ الفرص بين جميع المواطنين بالسويد، وخلق ظروف من ” التقدم الإقتصادي والإجتماعي ” لتمكين المواطنين المسلمين من ممارستهم لهويتهم السياسية والفكرية ، وتمكنهم من إطلاق قدراتهم الإبداعية ، وتحرير الإنسان المسلم من كل عوامل القهر والضياع . وحتى لا تتحول ( الديمقراطية السياسية) إلى ديمقراطية شكلية خاوية من المضمون ، لذا لابد من إغنائها ، بمضمون إجتماعي يضمن للمرء ، لا حرية التعبير والتفكير والتنظيم فحسب ، بل يضمن للغالبية التحرر من جور الأحزاب السياسية التي استأثرت بالقرار السياسي و لم تعطي للمهمشين حقوقهم السياسية و التي تؤدي جميعها إلى إفراغ الحياة الديمقراطية من مضمونها الإنساني والفكري .
 

   


Call for future دعوه للمستقبل

ادعو البرادعى وشباب الثوره الى العوده للسياسه وتسلم امور البلد فمن يحكم الان فشل فى احلال الامن ولن يحقق مطالب الثوره. الى متى سنتحدى حركه التاريخ ويحكمنا العواجيز والحالمين والمخابرات.
I call on the youth of our revolution and El-Baradei to return to politics and find solutions for Egypt. We have to recognizes that the country is now governed by the failure to bring security and will not achieve the demands of the revolution. How long will Egypt challenge the movement of history and ruled by elderly, dreamers and intelligence.


En dag förre de planerade oroligheter. Attentat mot polishögkvarteren och tre andra polis staioner i Kairo. Orolig om läget i #egypten


Vart är den egyptiska revolutionen på väg idag, 3 år senare

Sedan några dagar tillbaka erkände Egypten, genom en folkomröstning, den nya konstitutionen som ingår i färdplanen mot demokrati. Denna färdplan skapades av alliansen som låg bakom avsättningen av president Mursi. Den breda alliansen samlade alla sekulära politiska krafter inklusive demokratiaktivisterna, salafisterna (islamister som är rivaler till muslimska brödraskapet) och militären som har ekonomiskt och politiskt inflytande. Konstitutionen blev ett kompromissdokument mellan alla dessa politiska falanger i landet. Både statlig och privat media hyllar resultatet och betraktar det som en seger och ett stöd för den nuvarande regeringen och General al Sisi som stödde protesterna och avsatte Mursi. Enligt valkommissionen röstade fler röstberättigade i denna folkomröstning jämfört med det kritiserade valet om konstitutionen år 2012 som brödraskapet och salafisterna stiftade. Enligt den nya konstitutionen ska president- och parlamentsval hållas inom kort och landet ska gå på rätt väg mot demokrati. Men vägen för den nuvarande regeringen är inte lagd utan taggar.

Muslimska Brödraskapet och demokratiaktivisterna avvisar nu färdplanen och mobiliserar sina anhängare att gå ut på gatorna för att åter igen kräva regeringens fall. Brödraskapet erkänner inte regeringen eller den nya konstitution och har blodhämnd sedan hundratals av deras anhängare massakrerades av militären i augusti förra året. Deras mål är att återinsätta president Mursi och gripa kuppmakarna. Demokratiaktivisterna som nu samlas under alliansen Revolutionära fronten anklagar militären för militärkupp mot revolutionen. Sprickan uppstod först när militären använde övervåld och massakrerade brödraskaps anhängare. Aktivisternas representant i regeringen al-Baradi avgick följaktligen och lämnade landet. Revolutionära alliansen som samordnar demokratiaktivisterna och framför allt ”6 april rörelsen” anklagar regeringen för att återskapa det gamla diktatoriska systemet med stöd från polisen och militären. Med hjälp av den nya demonstrationslagen sattes deras ledande figurer i fängelse med långa fängelsestraff.

Media menar att färdplanen är det enda alternativet för att få stabilitet i landet och ekonomin att rulla igen. Media kontrolleras av staten eller finansiärer som är knutna till den djupa staten som förlorade mycket pga oroligheterna de senaste åren. Brödraskapet och demokratiaktivisterna utmålas som infiltratörer från väst för att skapa kaos i landet. Muslimska Brödraskapet anklagas nu för att de i komplott med Hamas, USA och Qatar attackerade statens byggnader för att införa kaos i landet och riva ner staten som struktur. De anser att deras mål var att uppfylla den nya amerikanska politiska kartan för Mellanöstern med små religiösa stater där Israel ska fungera som supermakt. Enligt denna plan ska Palestinakonflikten lösas på bekostnad av egyptierna genom att palestinierna och Hamas utvidgar Gaza till området i norra Sinai. Den nya Mellanöstern, enligt konspirationsteorin, ska grundas på en liberalisering av ekonomin som innebär att USA kommer att ha totalt inflytande över Egyptens öde. Demokratiaktivisterna anklagas för att stödja USA och Brödraskapets planer genom det ekonomiska stöd som mänskliga rättighetsorganisationer får från väst.

Under de senaste dagarna kallade inrikesministern till dialog med Brödraskapet och demokratiaktivisterna. När han inte fick något gehör varnade han alla med att placera tunga vapen ovanpå polisstationer och den som vill testa och attackera stationerna får skylla sig själv. Nu är situation åter vid startpunkten för tre år sedan, med den skillnaden att den här gången har den djupa staten förberett sig för att bemöta protesterna. Inrikesministern kallade också folket att komma ut på gatorna och demonstrera för stöd för regeringen utan det demonstrationstillstånd som krävs. Det är tre motstridiga krav som ställs idag den 25 januari, på 3-årsminnet av egyptiska revolutionen, nämligen Mursis återinsättning, en ny sekulär revolutionär regering samt stöd för den nuvarande regeringen. Frågan är om den egyptiska revolutionen kommer att ta en ny väg idag och vart den i så fall leder.


Måste egyptierna välja mellan pest och kolera?

Publicerad i tidningen Kultur den 05122013

tidningenkulturen.se/artiklar/debatt-mainmenu-91/politik-mainmenu-92/16330-maste-egyptierna-vaelja-mellan-pest-och-kolera-

För två år sedan stod jag på Tahrirtotget tillsammans med unga demokratiaktivister. Vi krävde besked om en tidpunkt då militärrådet – som efterträdde Mubarak – skulle lämna över makten till en civil regering och omstrukturera polisväsendet. Hoppet var stort. När militären lämnar makten kommer det korrupta systemet att falla likt en kortlek trodde vi då. Men vad händer nu?

Militären försökte evakuera Tahrir-torget flera gånger vilket ledde till sammanstötningar med över 50 döda samt hundratals allvarligt skadade. Flera blev blinda när polisen medvetet sköt med gummikulor mot demonstranternas ögon. En numera berömd scen från de här konflikterna var när egyptiska militären klädde av en kvinnlig demonstrant och misshandlade henne framför världens mediakameror.

Vid denna tid talade en känd figur från Muslimska Brödraskapet i parlamentet och anklagade demokratiaktivisterna för förräderi, kallade dem kriminella samt att de konspirerade med väst. Han ifrågasatte varför deras kvinnor deltog i demonstrationer om de inte ville bli våldtagna?! Sedan detta uttalande har kvinnliga demokratiaktivister flera gånger utsatts för organiserade mass- våldtäkter och trakasserier under just demonstrationer.

Men demonstrationerna resulterade i att militärrådet lovade att överlämna makten till en vald president innan den 1 juli 2012. Demonstranterna krävde en demokratisk framtid utan varken militär eller religiös diktator. De ville inte välja mellan ”pest eller kolera”.

Inför presidentvalet lovade därför presidentkandidaten Mursi från Muslimska Brödraskapet, bland annat en ny demokratisk konstitution och en modernisering av polisväsendet. Aktivisterna gav Mursi sitt stöd med hopp om att han skulle hålla det han lovade. Efter att han blivit vald genomfördes dock inga av hans löften utan istället skapade Mursi en ny diktatur med religiösa förtecken.

 

Stödet för presidenten försvann succesivt och konflikten mellan demokratiaktivisterna och Mursis anhängare, islamisterna, blev oundviklig. Sammandrabbningarna dem emellan skedde utanför Muslimska Brödraskapets högkvarter och utanför presidentpalatset vilket resulterade i ytterligare dödsoffer. Mursi misslyckades med att styra landet och Egypten var på god väg mot anarki. Demokratiaktivisterna krävde Mursis avgång. Inte heller den här gången accepterade folket att tolerera ”pest och kolera” utan strävade efter ett fritt, demokratiskt samhälle.

Demokratiaktivisterna lyckades bilda en allians med den politiska eliten och krävde Mursis avgång. Den 30 juni i år upplevde Egypten den största protestaktionen genom tiderna. Militären och dess nya chef el Sisi, som tillsatts av Mursi, valde att stå på de protesterandes sida och avsatte presidenten. Åter igen var hoppet stort. En ny regering valdes från den politiska eliten, där bland annat FNs atomenergiorgans f.d. generaldirektör el Baradei ingick. En tidskarta fastställdes för införandet av demokrati med en ny konstitution och med nya parlament- och presidentval.
Muslimska Brödraskapet erkände dock inte sitt misslyckande och krävde att Mursi återinsattes på presidentposten. De protesterade genom att attackera polisstationer, koptiska kyrkor och genom sittprotester i Kairo. Militären å sin sida begärde större del av makten för att ”kunna bemöta islamisternas utmaning”.

Alliansen mellan den politiska eliten, demokratiaktivisterna och militären sprack då eftersom demokratiaktivisterna ville nå en fredlig lösning med islamisterna medan militärledningen och den politiska eliten tvingade igenom en våldsam lösning på sittprotesterna. Detta ledde till den värsta massakern i egyptiska historien. 

El Baradei som var emot ingripandet från början valde att avgå och gick i exil i Europa. Den politiska eliten som är kvar fortsätter att ge sitt stöd till den nya militärchefen el Sisi. De har valt att införa en demonstrationslag som begränsar demonstrationsrättigheterna: ”för att skapa lugn”.

Den här gången kompromissar demokratiaktivisterna inte heller och vägrar återigen att välja mellan ”pest och kolera” det vill säga mellan militären och islamisterna. De fortsätter därför att demonstrera och kräver istället att den ny-införda lagen ska tas tillbaka, att man ska släppa de fredliga, gripna, demonstranterna framförallt en av deras frontfigurer, Alaa Abd Elfttah, samt omstrukturera polisväsendet.

Många anklagar aktivisterna för oförmåga att förstå verkligheten och att deras kortsiktiga kamp leder till att Muslimska Brödraskapet återkommer till makten. Media som åter styrs av staten (efter en kort frist med oberoende medier), den politiska eliten och kapitalisterna målar nu ut dem till ”konspiratörer med västmakten” som vill ”dela Egypten och starta inbördeskrig liknande det i Syrien och Libyen”…

Hur länge kommer demokratiaktivisterna att orka stå emot? Kan ”pest och kolera” ta livet av det egyptiska samhällets vilja till demokrati? Den frågan ställer jag mig nu.

En sak är i alla fall säker: det egyptiska folket har rivit ner skräckväldet och mitt hopp är att ”pest och kolera” kommer att få svårt att leva vidare i en miljö där människor inte längre är rädda för makteliten. 

Sameh Egyptson