Månadsarkiv: september 2016

Ett öppet brev till imamrådet

http://web.archive.org/web/20161109004200/http://www.dagen.se/debatt/ett-oppet-brev-till-imamradet-1.773110

Publicerad på tidning Dagen den 02 sep. 2016

مقالتى بجريدة اليوم نشرت بالجريدة الورقية اليوم بتاريخ 02-09-2016

Det gemensamma uppropet, som bland annat ärkebiskop Antje Jackelén och ordföranden för Sveriges imamråd Mahmoud Khalfi lät publicera på DN Debatt 8 augusti med rubriken ”Ödesdigert möta terrorhot med upprop till kulturkamp”, har väckt en livlig debatt.

Bland annat har Göran Salmonsson föreslagit att man borde nöja sig med en etisk diskussion sinsemellan fri från gudar (Dagens Nyheter 9 augusti) och i Göteborgs-Posten 18 augusti refererade lutherforsakaren Tomas Appelqvist till forskningsinsatser som visar på att den Svenska kyrkans nya strategi inte går ihop med Luthers tvåregementslära: Man skiljer inte längre på andligt och världsligt.

Man kunde förvänta sig en motsvarande debatt på den muslimska sidan om politik och religion. Det särskilt som islam och dess tolkningar och praktik flitigt diskuteras på sociala medier och det där ofta refereras till barbariska dåd utförda av jihadister som legitimerar sig utifrån islamiska urkunder, samma urkunder som andra blivit mördade, förföljda eller satta i fängelse för när man ifrågasatt dess historiska sanning.

I Svenska dagbladet den 9 augusti pekade Per Gudmundsson på att den svenska ärkebiskopens medundertecknare Mahmoud Khalfi samtidigt är en av det fundamentalistiska Muslimska brödraskapets företrädare i Sverige. Här är att notera att Muslimska brödraskapets organisation i Tunisien, Al Nahda, nyligen deklarerade att man i fortsättningen enbart kommer att verka som ett politiskt parti och lämna den religiösa missionen.

Kommer systerorganisationen i Sverige, Islamiska förbundet, också förvandla sig till ett politiskt parti? Här bör Mahmoud Khalfi ge oss ett klargörande och förtydliga några ståndpunkter i artikeln och hur dessa ska teologiskt legitimeras.

I debattartikeln i DN heter det: ”Judisk, kristen och muslimsk teologi är medveten om att våra heliga skrifter måste ses i sina historiska sammanhang och tolkas. Tyngden av olika textdelar och vad som anses vara den mest adekvata tolkningen varierar. Det har att göra med den aktuella kontexten och olika tolkningstraditioner.”

Jag undrar hur Khalfi i religiösa och juridiska termer definierar följslagare av dessa andra tolkningstraditioner som strider mot tolkning av ahl al-sunnah wa al-jamaá och om detta även skulle betyda att deras anhängare kan komma till paradiset?

I artikeln står det: ”I alla tre religioner förekommer både ordagrann och symbolisk tolkning samt tolkningar som förespråkar direkt tillämpning på politik och lagstiftning och sådana som förnekar varje relevans för lagstiftningen.”

Jag undrar vilka tolkningar Imamrådet anser vara direkt tillämpliga på politik och lagstiftning i Sverige och vilka som är tillämpliga i ett muslimskt land. Skiljer det sig åt och i så fall varför?

Jag citerar vidare från debattartikeln: ”Religionsmöten och intelligenta samtal om religion behöver vi lika självklart som en utbildning för religiösa ledare som håller hög akademisk och teologisk kvalitet”.

Jag undrar om Imamrådet kallar sina medlemmar att ingå i studier där koranen och hadith, profetens tradition, utsätts för källkritisk granskning med moderna vetenskapliga metoder på samma sätt som sker genom exegetiska studier i Gamla och Nya testamentetet vid våra universitet.

I artikeln skriver även författarna att de tar ”starkt avstånd från allt religiöst motiverat våld”.

Jag undrar om Imamrådet med detta uttalande tar avstånd från allt religiöst våld som profeten Mohamed eller profetens rättfärdiga efterträdare utfört enligt urkunder: Till exempel striden mot den judiska stammen Banu Quriza eller Reddah-kriget mot de muslimska stammarna som vägrade betala skatt, zakah, till den första khalifen Abu Bakr, eller erövringar av andra landområden och folkslag under den andra och tredje khalifen?

Sista citatet ur debattartikeln: ”Därför är det i dessa tider viktigt att påminna sig om att generaliseringar­ och polariseringar är dåliga hjälpredor för att förstå och bekämpa fundamentalism och extremism”. Det här instämmer jag i – helhjärtat.

Jag tar därför tillfället i akt att be imamrådet ta avstånd från de fundamentalistiska teologiska grundstenarna, nämligen:

1. Synen på Koranen som de enda sanna eviga guds ord som innehåller sociala, politiska och juridiska principer som gäller för alla tider.

2. Synen på den islamiska urkunden som bygger på ersättningsteologi, nämligen att senare gudsord ersätter äldre. Det vill säga synen att Koranen ersätter Torah och Bibeln och att de nya koranverserna ersätter de äldre verserna.

3. Synen på profetens tradition, hadithsamlingen av El-Bukhari och Sahih Muslim, som autentiska och sanna. Det är de som jihadister utropar som källor till sina hållningar för exempelvis krigsfångar, slaveri och barnäktenskap.

Med detta öppna brev hoppas jag på en debatt och dialog som berikar muslimska församlingar och som berikar de religionsmöten och intelligenta samtal om religion som vi alla förhoppningsvis önskar i denna tid.

Sameh Egyptson,

forskare i interreligiösa­ relationer vid Lunds universitet

Annonser

Politikernas besök till vissa moskéer misstolkas

Sameh Egyptson , islamolog Lunds universitet

Religion. Jonas Sjöstedt (V) bör tydligt ta avstånd från all typ av politisk islam, på samma sätt som han och partiet har tagit avstånd från all typ av rasism i samband med debatten om Amineh Kakabaveh, skriver islamologen Sameh Egyptson apropå vänsterledarens besök i Stockholms moské i februari.

 

Svenska politiker borde vara medvetna om att deras besök i vissa moskéer ofta misstolkas och orsakar förvirring bland muslimer i Sverige och i muslimska länder. I Sverige skiljer vi på religion och stat, men enligt politisk islam är det samma sak.

Ett exempel är Jonas Sjöstedts besök i Stockholms moské. Det skedde den 10 februari men uppmärksammas fortfarande som en stor nyhet på moskéns hemsida. Där står det att: ”Vänsterpartiet visade ett stort intresse och ville inleda fördjupande samtal med den muslimska gruppen”.

Vi får också veta att Sjöstedt togs emot och välkomnades av Islamiska förbundsordföranden Temmam Asbai, imam och moskédirektör Mahmoud Khalfi, moskéns vice ordförande och Förenade islamiska föreningar i Sverige (FiFS) ordförande Mohamed Temsamani.

Den sistnämnde är också miljöpartist från Solna. Han var häromåret praktikant hos Muslimska Brödraskapets partihögkvarter (Frihets- och rättvisepartiet) i Kairo. Hans främsta uppgift var att följa vad som skrevs om partiet i olika tankesmedjor och i västerländsk media. Temsamani hörde till dem som i SVT försvarade Mehmet Kaplan och beskrev mediebevakningen av honom som islamofobisk.

Läser man en artikel i den välrenommerade TunisNews skriven av moskédirektör Khalfi får man en annan uppfattning än den som Temsamani presenterade för svensk media.

I artikeln beskriver moskédirektören Mehmet Kaplans karriär i svensk politik: ”Ett viktigt genombrott i frågan om hanteringen av politisk islam var när Mehmet Kaplan valdes till den svenska riksdagen 2006, omvaldes 2010, och blev gruppledare för Miljöpartiet i riksdagen”.

Moskédirektören berömmer samtidigt svenska politiker och tycker att ”Sverige har varit ett föregångsland i en normalisering av förbindelserna med islamisterna, både på gräsrotsnivå genom officiella kontakter med det civila samhällets organisationer och islamiska institutioner som är kända för att tillhöra det Muslimska brödraskapets ideologiska skola”.

Khalfi tillägger ”Islamiska förbundet i Sverige, som viktigast av dessa institutioner, äger Islamic Centre och Stora moskén i Stockholm”.

Stockholms moské beskriver han ”som ett vallfärdsmål för politiker och tjänstemän, bland annat av kungaparet, två regeringschefer och flera ministrar och dussintals parlamentariker”.

Hassan al-Banna grundade Muslimska brödraskapet 1928 med målet att återskapa kalifatet och införa sharia. Han hyllade Moussilini och såg den fascistiska militariseringen av det italienska samhället som en parallell till jihadprincipen i islam. Han var emot flerpartisystemet och stödde den egyptiske kungen Farouk i maktkampen med de demokratiska sekulära partierna.

Han grundade också militära organisationer som brände ner kristna kyrkor och mördade domare och politiska motståndare. När organisationen upptäcktes förnekade han allt samröre med dem. En händelse som kan användas som ett tydligt exempel på det kluvna språk och de dubbla budskap som Muslimska brödraskapet använder.

Det är nu viktigt att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet tydligt förklarar att besöket i moskén inte var ett politiskt ställningstagande utan ett besök i en religiös församling.

Visiten får inte utnyttjas av en politisk, icke sekulariserad rörelse, oförenlig med Vänsterpartiets hållning. Politiska samtal med ”den muslimska gruppen” som Islamiska Förbundet vill presentera är inte aktuell. Sjöstedt bör tydligt ta avstånd från all typ av politisk islam och framför allt Muslimska brödraskapet, på samma sätt som han och partiet har tagit avstånd från all typ av rasism i samband med debatten om Amineh Kakabaveh.

Vänsterpartiet bör inte uppfattas som ett nytt tillhåll för flyende islamister efter Miljöpartiets ställningstagande i fråga om islamism. Partiets sekulära värdegrund bör framhävas.

För att undvika misstolkning bör Stockholms moské översätta Khalfis artikel i TunisNews och lägga den på moskéns hemsida. Svenska partier, kungahuset, regeringskansliet och politiker bör översätta artikeln. De bör förtydliga för alla moskéledningar i Sverige att besöken i moskéer inte bör ses som en normalisering av islamism i Sverige.

De bör tydligt slå fast att vi fortfarande har en politisk norm i Sverige som skiljer mellan partipolitiska och religiösa institutioner.

  • Sameh Egyptson, islamolog Lunds universitet och grundare av Swedish Culture Center i Kairo