Författararkiv: Sameh Egyptson

Om Sameh Egyptson

I’m a secular humanist with Egyptian origin. I fled to Sweden because of my political activity in the student movement at Ain Shams University where I participated in an unsuccessful resistance against the Egyptian regime in 1988-1989. I have studied at universities in Egypt, Sweden and Great Britain (Uppsala, Chichester, Lund and Stockholm) and am now a researcher in religious stuides at Lund university. I’m the founder of Egyptson Group AB in Höllviken, Scandinavian Culture Center and Swedish House in Cairo.

Förvaltningsrätten missar samband

Publicerad i tidningen Dagen: 20 februari 2019

https://web.archive.org/web/20190221134028/https://www.dagen.se/debatt/forvaltningsratten-missar-samband-1.1280728

Förvaltningsrätten underkände bevisen för kopplingarna mellan Sveriges unga muslimer (Sum) och Muslimska brödraskapet. Bevisen som användes av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) när de beslutade att avslå Sums ansökan om bidrag ansågs inte tillräckliga.

Men det finns otaliga bevis på kopplingar mellan Sum, Islamiska förbundet (Ifis) och Muslimska brödraskapets internationella organisation samt huvudorganisationen i Egypten i min granskning, skriven på arabiska, som nyligen publicerades på engelska.

Sveriges unga muslimer grundades 1991 av Chakib Benmakhlouf, samma person som grundade Ifis, ett år tidigare. Ifis tillhör, enligt den nuvarande chefen för Stockholmsmoskén och den tidigare ordföranden för Ifis, Mahmoud Khalfi, Muslimska brödraskapet.

Ifis är medlemsorganisation i Federation of islamic organisations in Europe (FIOE), som enligt Muslimska brödraskapets officiella hemsida Ikhwan Wiki, är den europiska armen för Muslimska brödraskapet. Sum är medlem i Femyso, Forum of European muslim youth and student organizations, som skapades av FIOE. Chakib Benmakhlouf har suttit som ordförande i Sum, Ifis och FIOE.

Islamiska förbundet i Sverige har under åren bjudit in de högsta ledarna för Muslimska brödraskapet i världen. Bland dessa finns Kamal Helbawy, grundare av Islamiska förbundet i Storbritannien och talesman för Muslimska brödraskapet i väst, Ali Al-Bayanouni och Issam al-Attar från Syrien, Fayçal Mawlawi från Libanon, Yusuf al-Qaradawi från Qatar, Ahmed Al-Qudah från Jordanien, Abu Jara Al-Sultani från Algeriet, Gamal Badawi från kanada, Rashid Ghannouchi från Tunisien, Muhammad Yatim från Marocko, Jassim Muhalhal från Kuwait, Salman bin Fahad al-Ouda från Saudiarabien, Essam el-Erian från Egypten. Listan kröns av Mahmoud Ezzat, den högst ansvarige för det internationella Muslimska brödraskapet, vice högsta guiden och numera ställföreträdare för den högsta guiden som numera sitter i egyptiskt fängelse.

Till Ifis årliga konferenser har inbjudits västfobiska, homofobiska och antisemitiska predikanter. Sum var med och organiserade många av dessa konferenser. År 2011 bjöds den sudanesiska muslimska brödraskaps-teologen Essam Al-Bashir in. Han ingår i det europeiska fatwarådet som leds av chefsideologen för Muslimska brödraskapet, al-Qaradawi. Europeiska fatwarådet skapades av FIOE.

Al-Bashir uppmärksammades nyligen för sitt deltagande i den senaste årliga konferensen 2018, där han på affischen poserade som talare tillsammans med Rashid Musa, ordförande för Sum. På denna affisch finner vi också den tidigare ordförande för Sum, Mustafa Issa. Rashid Musa talade så sent som i september 2018 på en konferens organiserad av CAIR, (syskonorganisation till Ifis i USA), en organisation som grundades av det terrorstämplade hamas, Muslimska brödraskapet i Gaza.

Sum är en elitistisk förening och bidrag från Ungdomsstyrelsen utgör cirka 98 procent av Sums intäkter, där 70 procent av inkomsterna går till Sums centrala kontor. Av min studie framgår att söner till ledande personer i Ifis sitter på ledande poster i Sum. Till exempel finner man att den tidigare ordförande för Ifis, Chakib Benmakhloufs son, Mohamed Benmakhlouf, också var ordförande för Sum.

Ser Förvaltningsrätten inte skogen för alla träd? Förhoppningen är stor att källorna i min granskning kan ligga till grund för en rättslig prövning i högre instans.

Sameh Egyptson, forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet, författare till Holy White Lies om bland annat Muslimska brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige

Annonser

Sluta göda politiska extremister

Publicerad i tidningen Kyrkans tidning

https://web.archive.org/web/20190226084330/https://www.kyrkanstidning.se/debatt/sluta-goda-politiska-extremister

 

SLUTREPLIK. Jag ser inte på Svenska kyrkans teologi som frågan om politisk höger eller vänster. Det är irrelevant i sammanhanget. Det relevanta är att kyrkan ska lära sig sluta göda politiska extremister i religionens namn, menar debattör Sameh Egyptson.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

I min artikel kritiserar jag Svenska kyrkans teologer som samarbetar med Islamiska Förbundet, IFiS, som tillhör Muslimska brödraskapet. I artikeln tog jag upp tre konkreta exempel från min studie om Muslimska brödraskapet i Sverige.

Religionsdialog har beklagligtvis fungerat som en språngbräda för att bredda brödraskapets politiska och ekonomiska maktbas i Sverige.

I artikeln ”Religionsdialog innebär risken att bli utnyttjad” talar replikförfattarna om vikten att ha dialog med ”alla muslimer” och beskriver taqiyya med att det ”har inte mycket med verkligheten att göra”.

Artikelförfattarna bekräftar här bristen på kunskap om Muslimska brödraskapets teologi. Al-Qaradawi, chefsideolog för brödraskapet, utfärdade en fatwa, tillåtelse, som heter Vita lögner, al-Kedhb al-Abyad.

Det må finnas politiska och religiösa företrädare som talar med dubbla tungor. Men det som utmärker brödraskapet är att det finns en fatwa som gör det tillåtet att använda lögner. Ändamålet helgar medlen. Det är djupt tragiskt att andra muslimer, rakare i sin hållning, ska behöva förknippas med en sådan politisk islamistisk sekt.

Replikförfattarna säger sig ha svårt att förstå vad som menas med begreppet ”islamister”. Kanske är det just det som gör att man hamnar så snett, när man väljer dialogpartner. Det står naturligtvis Svenska kyrkan fritt att öppna dialoger med vilka man vill.

Men precis som svenska politiska partier väljer att inte ge legitimitet åt krafter som ställer sig utanför demokratiska principer kunde man naturligtvis hoppas på att kyrkan gjorde samma sak.

I sin artikel jämför replikförfattarna islamofobi med antisemitism och hänvisar till filosofen Martha Nussbaums beskrivning om generella fördomar mot muslimer i dag som motsvarar fördomar mot judar i historien.

Man tog upp falsariet Sions vises protokoll som användes av den nazityska propagandan mot judarna. Som jag dokumenterar i min studie har Muslimska brödraskapet, som under andra världskriget allierade sig med Nazityskland, kommit att använda skriften i sin propaganda.

I boklådan på Södermalms islamiska församling har skriften bjudits ut, något som fick den judiska församlingen i Stockholm att protestera. IFiS har dessutom bjudit in predikanter som hänvisat till just denna skrift för stöd för sina antisemitiska predikningar.

Al-Qaradawi, som en av IFiS företrädare jämfört med den kristna påven, har betecknat Förintelsen som Guds rättmätiga straff. Det är fruktansvärt att alla muslimer lider av att förknippas med trosvänner som Al-Qaradawi med motbjudande rasistiska hållningar.

Min förhoppning är att Svenska kyrkans teologer inte ska vara delaktiga i att göda stereotyper genom att framhäva IFiS och ge denna grupp legitimitet att representera muslimer i Sverige.

Man försöker undgå kritik genom att ifrågasätta faktainformationen i artikeln, talar om en källa ”tillhörande yttersta kristna högern”. Källan användes för att bekräfta att den tidigare ordföranden för IFiS deltog i Svenska kyrkans ceremoni i samband med årsdagen för terrorattentatet på Drottninggatan. Informationen fanns tyvärr inte på Svenska kyrkans hemsida. Till faktakällorna hänvisar jag till min studie.

Jag ser inte på Svenska kyrkans teologi som frågan om politisk höger eller vänster. Det är irrelevant i sammanhanget. Det relevanta är att kyrkan ska lära sig sluta göda politiska extremister i religionens namn.

Sameh Egyptson 
forskare i interreligiösa relationer
Lunds universitet


Svenska kyrkan har gått i fällan

Publicerad i Kyrkans tidning 31 januari 2019

https://web.archive.org/web/20190226083956/https://www.kyrkanstidning.se/asikt/svenska-kyrkan-har-gatt-i-fallan-0

 

I religionsdialogens namn har islamiska fundamentalister utnyttjat de svenska teologernas välvilja till dialogsamförstånd för att skapa makt.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Svenska kyrkans teologer har stark anknytning till ekumenik och religionsdialog men erfarenheterna av politisk islam är begränsade. Islamiska termer som taqiyya, tawriya (vita lögner) är främmande för de flesta. I religionsdialogens namn har islamiska fundamentalister utnyttjat de svenska teologernas välvilja till dialogsamförstånd för att skapa en egen politisk och ekonomisk makt i Sverige.

Al-Qaradawi, chefsteologen för Muslimska brödraskapet, skrev strategin för den islamistiska rörelsen och talade då om eskatologisk tamkin. Detta innebär att alla religioner och livsåskådningar i en gudsplan ska underkasta sig islam och dess sharialagar.

Islamisternas seger i Afghanistan beskrevs som guds seger över den lilla satan. Den stora satan, liberalismen i väst, ska bekämpas med infiltration, mission och dialog på grund av maktunderläget. Målet för religionsdialog enligt Al-Qaradawi är att undergräva de sekulära staternas makt och tawtin. Detta innebär att de sekulära västerländska samhällena ska erkänna islam som religion och islamister som representanter. Ett parallellt samhälle ska skapas och trappstegsvisa strategier utarbetas för tamkin.

I väst talades om civilisationernas kamp. Men det fanns också en vision om att muslimska teologer i väst skulle forma en ny tolkning av religiösa texter och granska urkunder med vetenskapliga metoder på samma sätt som skett med bibeltexter.

Fundamentalister tog tillfället i akt och presenterade sig själva som dialogpartners. Haytham Rahmeh har varit en nyckelperson i decennier i den här dialogen. Med hjälp av kristna teologer i den socialdemokratiska broderskapsrörelsen etablerades biståndsorganisationer som Islamic Releif, islamiska skolor och studieförbundet Ibn Rushd.

I religionsdialogens namn har man talat om strävan för integration, jämlikhet och mänskliga rättigheter, men dessa begrepp hade en annan innebörd i den islamiska fundamentalistiska teologin. Vita lögner som metod användes för att förverkliga målen med tawtin och tamkin.

Under den arabiska våren talade man öppet om sina mål. Internationella Muslimska brödraskapets högsta guide beskrev hur muslimerna skulle förverkliga tamkin och bemästra världen. Haytham Rameh lämnade sin ställning som imam vid Stockolmsmoskén, för att bli krigsherre i Syrien.

Efterträdaren till imamposten, Othman Al-Tawalbeh, kallades Svenska kyrkans imam efter det att han blev anställd av Sofia församling i ett dialogprojekt, ”Tillsammans för Sverige”. Han ledde också etableringen av studieförbundet Ibn Rushd. Som fadder stod kristna studieförbundet Sensus. I ett brev till en saudisk professor beskriver han sin verksamhet: ”Vi kan dra upp den västerländska civilisationen när den faller och ersätta den med vår civilisation och läran om vår sanna religion så att vi blir ‘Noahs Ark’.”

Mahmoud Kahlfi, kollega till Otman Al-Tawalbeh, har också missionerat för tamkin i samband med den arabiska våren. I en artikel i Tunisnews läxade han upp tunisiska politiker som försökte stoppa Muslimska brödraskapets frammarsch.

Han beskrev Islamiska Förbundet och Stockholmsmoskén som kända för att tillhöra Muslimska brödraskapet och att de hade stort inflytande i Sverige. Islamister hade penetrerat svenska samhället och snart skulle resten av Europa följa efter. När förre talesmannen för Muslimska brödraskapet i Europa, Kamal Helbawy, hoppade av i protest mot brödraskapets odemokratiska tendenser, blev han avkrävd på en förklaring av just Mahmoud Kahlfi.

Någon diskussion om religiösa urkunder har vi inte sett. Inte heller någon debatt angående sharialagar, hedersförtryck, andra trosföreställningar, livsåskådningar eller om homosexuella. Samarbetsprojekt som stärker islamisternas maktdemonstration finns det dock gott om.

När Svenska kyrkans företrädare i dag behöver en muslim för att fördöma extremistiska dåd finner man ingen annan än Islamiska Förbundet och deras representanter. En sorglig och vansklig representation som förtar mycket av religionsdialogsbudskapet. För att finna vägen till en hållbar och trovärdig religionsdialog måste vi inse att Svenska kyrkan har gått i fundamentalisternas fälla.

Sameh Egyptson
forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet
författare till aktuella boken Holy White Lies om bland annat Muslimska Brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige


Sameh Egyptson: Utred bidrag till religiösa samfund

 

Publicerad i tidningen dagen: 11 januari 2019

https://web.archive.org/web/20190202221538/https://www.dagen.se/debatt/sameh-egyptson-utred-bidrag-till-religiosa-samfund-1.1259130

Bidrag måste vara villkorade mot mätbara kriterier, skriver Sameh Egyptson i en replik till SST.

 

Myndigheten för stöd till trossamfund, SST anser inte att Skatteverkets registrering av inbetalda medlemsavgifter för FIFS och SMF med 6 400 medlemmar är relevant då man kan få bidrag för medlemmar som inte betalar medlemsavgift via skatt­sedeln och för tillfälliga besökare rapporterade från samfunden. Jag anser där­emot att det är den enda relevanta siffran. Man kan inte ha system för bidrag som är omöjliga att mäta. Bidrag måste vara villkorade mot mätbara kriterier.

Läs mer | SST: Egyptson blandar ihop sina siffror

 

Ser man närmare på rapporterade siffror finner man särskilt svävande siffror till exempel från Islamiska Förbundet i Stockholm som tar emot största andelen pengar från FIFS. I årsredovisningen från 2011 (innan Skatteverket började samla in medlemsavgifter via skattsedeln 2016) kan man till exempel se att det totala beloppet för medlemsavgifter för Islamiska förbundet i Stockholm anges till 4 450 kronor medan man anger antalet medlemmar till 8 500 som underlag för bidrag från SST. Har medlemmarna endast betalt cirka 0,5 kronor per person i medlemsavgift? Hur går detta ihop?

År 2001 redovisade Islamiska förbundet i Stockholm 21 820 medlemmar medan antalet 2002 var 25 080 medlemmar. 2003 uppgavs 800 medlemmar. Igen, hur går detta ihop? Varför reagerar ingen?

Andra siffror som redovisas bör leda till krav på en oberoende utredning när det gäller bidrag till religiösa samfund, eller ännu bättre, förenkla processen och kräv registrerade, inbetalda medlemsavgifter som bidragsgrund. Fram tills dess hoppas jag att SST:s myndighetsarkiv flyttas över till Riksarkivet så forskare får möjlighet att hitta information professionellt.

Läs mer | Sameh Egyptson: Muslimska organisationer bör betala tillbaka överbidrag

 

I SST:s årsbok 2010 beräknas antalet medlemmar i ”Islamiska församlingar”, som FIFS och SMF ingår i, till 110 000. Man satte siffran i kursiv stil och förklarade att ”en del uppgifter är dock mer osäkra… dessa uppgifter redovisas i kursiv stil”. Och kursiv stil tycks vara genomgående för islamiska församlingar. Dags att reagera!

Alla siffror här är bekräftade med digitala länkar till dokument i SST:s arkiv, se Dagen.se.

Sameh Egyptson, forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet


Ett öppet brev till alla svenska politiska partier som deltar i årets val (2006) Av Mahmoud Aldebe

För allmänhets intresse publicerar jag det uppmärksammade öppna brevet Mahmoud Aldebe som skickades till politiska partier.

 
”Om vi skall lyckas med att engagera svenska muslimer att bli delaktiga i valet september 2006, borde vi ta till oss följande krav och önskningar från muslimska minoriteten i Sverige.

Jag har inte sätt tydliga signaler från alla partier att tillmötes gå sådana här önskningar. Vi vill se de viktigaste kraven som en del av de politiska programmen. Annars finns det risk att majoriteten av muslimerna bli soffläggande under valdagen.

Muslimerna är trötta på svikna vallöften och önskar ha konkreta förslag för att visa att vi bryr oss. Det skadar inte att Våra politisk valda eller nya kandidater att ägna sig en timme och läsa vårt öppet brev som skickas till alla etablerade partier.

Mvh Mahmoud Aldebe

Det glömda minoriteten Islam i Sverige, kort historik Sverige fick egentligen inte sin första kontakt med muslimer förrän invandringen inleddes under 1940talet, då första muslimerna kom österifrån, d.v.s. från Finland och Estland , de var tatarer och det var just dem som etablerade den första hemförsamlingen i Stockholm för 60 år sedan. De muslimer som invandrat under 1960-1970-talen var en del av den stora arbetskraft invandringen. Mellan 1970-1990-talen ändrade invandringen karaktär, flyktingströmmar började utgör en allt större andel av antalet muslimerna i Sverige. Islamiska samfunden beräknar antalet muslimer i Sverige drygt 470 000 personer. Alla som genom födseln hör hemma inom en av islamisk tradition dominerad miljö, åtalar islamisk trosbekännelse, tillhör ett muslimskt folk, har muslimsk härstamning, har ett egennamn som hör hemma i en islamisk tradition och som själva identifierar sig med eller betraktar sig som hörande till denna religion och tradition är muslimer. Det finns en del invandrarmuslimer som inte vill ha kontakt med islamiska samfunden och betraktar sig som sekulariserade och från deras håll har också hörts protester över att i olika sammanhang betraktas som muslimer. Det är svårt att räkna antalet men från våra analyser och kartläggning, kan vi bedöma att det finns kring 15% av Sveriges muslimer vill inte ha med islam att göra och vill betraktas som svenskar i allmänhet med nationella bakgrunder.
Svenska muslimers rättigheter och skyldigheter, särlagstiftning för religionsfriden Vad det gäller problemen rörande muslimernas rättsstatus- omfattande allt från lagstiftning rörande uppehålls- och arbetstillstånd, trostillhörighet och deras religiösa funktionärs juridiska status till möjligheter att med hänvisning till religionsfrihet, få praktisera och leva efter islams budskap – är situationen mycket varierande. Vi har fått kämpa, med ofta liten framgång, för att få islam, accepterade på samma villkor och med samma (juridiska) rättigheter som andra religioner i landet. Trots att man talar om samma generella rättigheter för alla religioner, kommer det ändå i praktiken råda stora skillnader mellan religionernas möjligheter att verka i samhället. Det behövs särlagstiftning för religionsfriden så allt de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige ålagt sig att följa, speciellt tänker vi på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR) med flera, implicerar rätten till särlagstiftning. Särlagstiftning handlar egentligen om religionsfrihet eftersom det här i Sverige råder religionsfrihet sedan 1951. Sveriges Muslimer har blivit mer och mer politiskt medvetna om sina rättigheter i samhället och nu önskar de att dessa rättigheter ska respekteras. För att kunna påverka den svenska politiken och för att kunna upprätthålla effektiv dialog och samtal mellan svenska muslimer och samhällets olika organ så presenterar vi praktiska och nödvändiga lösningar som måste ske om man vill komma nära en lyckad integrationspolitik och mångfald i Sverige. Svenska muslimer är en svensk minoritet Religionsfrihet ska gälla för alla, och FN olika deklarationer i området ska tillämpas även i Sverige. Så egentligen borde alla lagar bearbetas eller anpassas efter behovet hos alla, minoritetsgrupper i Sverige. Vi muslimer är en stor minoritetsgrupp i Sverige men saknar status och religionsfrihetslagstiftningen måste tillämpas i sin vida betydelse så att den inte bara gäller visa minoriteter och majoritetsbefolkning, utan den ska gälla även muslimska minoriteten i landet. De problem som existerar i samband med den svenska religionsfriheten är att det är en pietistiskt färgad, individualiserad religions förståelse som ligger bakom svensk religionsfrihetslagstiftning, medan det för muslimska minoriteten är religionens kollektiva yttringar som är de mest centrala. Man betraktar den egna religionen snarare som ett sätt att leva än ett trossystem. Det är också i livet självt, med alla dessa socialt betingade regler och värderingar, som den religiösa tillhörigheten manifesteras och som religionen utövas, inte främst i bön och gudstjänstliv och det gemensamma religiösa språket d.v.s. arabiska . Därför hamnar vissa sådana islamiska religiösa yttringar utanför det som omfattas av religionsfriheten. Muslimska minoriteten kritiserar den snäva definitionen av religion som ligger till grund för den svenska religionsfrihetslagstiftningen. Det behovs särlagstiftning när det gäller godkännande av muslimska minoriteten. Med ett sådant godkännande kan vi begära rättelse av svenska familjerätten för att anpassa den islam. Det är den som är viktigast för Sveriges muslimer. Äktenskap, skilsmässa, vård av barn, omhändertagande av minderåriga barn. Det handlar också om att ha rätt till att ta ut ledighet vid vissa av de två stora religiösa högtiderna, att få vara ledig ett par timmar mitt på dagen på fredagar för att kunna deltaga i fredagsbönen. I sådana frågor
behövs särlagstiftning som betraktas ett nödvändighet för att skydda de svenska muslimernas muslimska identitet. Möjligheterna att kunna leva helt och fullt enligt den islamiska familjelagstiftningen om man så önskar är mycket svårt i Sverige, om vi inte får status som eget minoritet Islamiska trossamfunden i Sverige I Sverige finns det mer än 185 lokala islamiska församlingar och bara få moskéer. Flera moské projekt är på gång. Samhället upplever detta som ett hot och många individer och grupper protesterar högljutt. Kommuner och stadsdelar borde lyfta upp alla sk källar- och lägenhets moskéer som finns runt om i landet till likvärdiga lokaler som kyrkorna har om kommunpolitiker vill åstadkomma en praktisk integration i landet. Motståndet mot moské byggen kommer från enskilda personer och från organiserade grupper. De argument mot moské byggen som använts mest frekvent har varit de miljö anknutna, nämligen att moské skulle medföra ökad trafik, och därigenom ökade luftföroreningar, buller. Moskén har ansetts inkräkta på grönområden. De alla negativa synpunkter om moské byggen innehöll också kommentarer och frågor om islam och muslimer. Man talar om att invandrartäthet som eventuellt skulle öka, om motsättningar mellan svenskar och muslimer samt mellan muslimska grupperingar internt som befarades. Många talar öppet att gränsen nådd, nu får muslimerna ta sedan ditt de kommer. Utplåning av den svenska värderingar och kulturen poängterades ofta. Att man tyckte illa om eller var rädd för islam som religion eller företeelse läge också ofta till grunden för de skäl som anfördes mot moské byggen. Denna starka ovilja knappast låter sig förändras av motargument och hämtar sin näring i okunskap eller mytifiering av vad står för. Moské byggande och finansiering av byggen är ett stort problem för muslimerna i Sverige, de källarlokaler som finns räcker inte utan börjar bli alldeles för trånga. Källarfolket Muslimer kallas numera källarfolket av unga muslimer som vägrar delta i aktiviteterna i sådana under jordiska lokaler med hänvisning till miljöanknutna problem bl.a. ökade luftföroreningar i de källarlokaler som saknar ofta luftventilationer. Många blir sjuka av de underjordiska lokaler eller cyckelställslokaler. Svenska muslimers önskemål och förhoppning En moské i varje stad eller kommun skulle ha en väsentlig värde för landets muslimer. Det skulle upplevas som ett erkännande av muslimernas existens och islams rätt att existera i Sverige. Rätten att vara muslim i Sverige förstärks om det råder lagstadgad religionsfrihet som fastställer muslimska gruppens rättigheter att bygga egna moskéer utan hinder och ett erkännande från det svenska majoritets samhälle ett positivt tecken på att religionsfriheten också har en möjlighet att fungera i praktiken. En moské har flera funktioner än att enbart vara en plats för tillbedjan. Moskéns är ett stort folks Hus som har den funktion som en social och kulturell institution, en plats att träffas på, där kontakten med det svenska samhället och dess medborgare sker dagligen. Kravet på att få bygga moskéer är ett led i en process av muslimsk integrering som pågår i Sverige. Det handlar om grundläggande behöv för att man ska kunna bevara och utöva sin religion, men också om att kunna höja muslimernas status och att kunna få respekt och förståelse. I en sådan situation skulle känslan av lojalitet gentemot Sverige är ens nya hemlandet trots att man är muslim. Skapande av räntefria lån Moskébyggen borde finansieras med räntefria lån som alternativ till villkorat bidrag från utlandet. Kommunerna borde ta på sig ansvaret att gå i borg för räntefria lånen eller låna ut pengar räntefritt till moskébyggen för kommunens muslimska invånare.
Svenska staten borde införa begreppet räntefria lån och lånetagare skall ha rätt att dra låneavgiften från självdeklarationen på samma grunder som låneräntan. Islam och skolan. Att integrera islam i svenska skolor minskar kravet på egna privata islamiska skolor. Det innebär att man lyfter hemspråket och religionen i schemat som ett vanligt ämne, där muslimska barn får möjlighet till undervisning i homogena grupper i eget hemspråk och egen religion i de kommunala skolorna. Imamer och hemspråkslärare borde få status som ordinarie lärare i ämnet hemspråk och religion. På det viset skulle kravet på egna privata skolor minskar och många av de problem muslimska elever dagligen möter i skolan enkelt kunna elimineras. Undervisningen i skolan ska inte föras på annat språk än svenska, förutom den sedvanliga hemspråk undervisning och ökad religionsundervisning på sina egen religion. Islamiska skolor Att stödja etablering av islamiska grundskolor i tätbefolkade områden med många muslimer där muslimska elever får möjlighet till undervisning i homogena grupper kan förstärka elevernas kulturella och religiösa identitet och på det viset skulle många av de problem muslimska elever dagligen möter enkelt kunna elimineras bl.a. hemspråk, religionsundervisning, muslimsk mat frågan, gymnastik frågan och det kan vara ett konkret sätt att hjälpa flickor och pojkar från muslimska länder att delta i separata simundervisning och därmed få avgångsbetyg från skolan. Många muslimska flickor avslutar sin gymnasieutbildning utan att kunna simma alls. Hälsan och gymnastik Alla kommuner borde ordna en kväll i veckan som ska vara en kvinnokväll respektive männens kväll i gym och simhallen. Hela hallen ska då vara öppen bara för kvinnor eller män medan övriga kväller är för båda könen. I detta fall handlar det bland annat om att unga flickor från muslimska länder ska få möjligheten att delta i simundervisning och därmed få godkänt betyg i gymnastik. Förutsättningar är att det inte finns unga pojkar eller vuxna män i simhallen. Just närvaron av det motsatta könet hindrar visa flickor med invandrarbakgrund från att tillgodogöras sig undervisningen i simning. Bland annat etiska och religiösa skäl gör att muslimska flickor inte får gå och bada tillsammans med unga pojkar och män. Det är både farligt och orättvist att flickorna ofta inte lär sig simma alls. 1000-tals invandrar kvinnor kan aldrig använda simhallen och träningslokalerna. Det är synd. Motion och friskvård behöver alla, och problemet med simundervisningen och träningen i de offentliga lokalerna är mycket stor för invandrare män och kvinnor. Krav Vi kräver att kommunpolitiker bör utreda frågan noggrant. Kommunerna är skyldiga att se till att skolungdomar får avgångsbetyg. Alla ungdomar oavsett bakgrund ska ha möjlighet att bli godkända i gymnastik. Med god vilja blir det så lätt att genomföra. Muslimska högtider Att riksdagen stiftar en lag som ger svenska muslimer rätt att vara lediga under de islamiska högtiderna Eid al fitr och Eid al Adha är krav från alla muslimer. För nuvarande är det omöjligt att ta ledigt från arbeten för att fira högtiden tillsammans med familjen. Krav
Vi kräver särlagstiftning i frågan alltså rätten till två dagars ledighet med betalt i samband med firandet av högtiderna och de har två dagarna täcker behovet att fira högtiderna för sunni och shia muslimerna och det bevisar att vår religion och kultur accepterade av samhället. Önskan och förhoppning Att lösa integrationsproblemet behövs verkligen anpassning av lagstiftningen för att tillmötes gå muslimernas krav på ledighet under firande av sina högtider. Att kunna behålla sina religiösa livsmönster samtidigt som muslimer integreras i det svenska samhället , skapar en verklig mångfald i samhället. Muslimer kräver att regeringen ska undersöka möjligheten till en särlagstiftning är möjlig och hur detta i fall ska motiveras utifrån existerande lagstiftning i religionsfrihetslagen. Muslimer kräver alltså en lagstiftad positiv särbehandling av i detta fall en religiös minoritet för att befrämja dess status och skydda den mot majoritetssamhället. FN och EU konventioner I Sverige har det hänvisats till den grundlags skyddade religionsfrihet och den lika så sedan i januari 1995 grundlagsskyddade europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Stödet för särlagstiftning finns redan där, men Sverige väljer idag att tolka lagarna och konventionerna så pass snärt att religionsfriheten i praktiken inskränks på ett sätt som är otillbörligt. Muslimerna som en religiös minoritet, har rätt lika mycket som andra religiösa minoriteter, enligt bland annat FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter att ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion eller använda sitt språk. Fredagsbön och ledighet Två timmars ledighet för fredagsbön, mellan kl.12- kl.14 under vintertiden och mellan kl.13-kl.15 sommartiden. Fredagsbönen är en obligatorisk bön som måste utföras kollektivt i moskén. Arbetsgivarna vägrar att ens prata om saken med sina muslimska anställda. Staten som största arbetsgivare borde vara fordömme för andra arbetsgivare vid den privata sektorn. En religiös minoritets intressen och kamp för sin identitets bevarande sammanfaller både med religionsfrihetslagstiftning och de lagstadgade minoritetsrättigheterna. Det borde vara bra att undersöka om det finns stöd för en särlagstiftning i de berörda konventionerna deklarationerna och lagstiftningarna för vara rättvisa krav. Halal slakt (Tillåten föda för muslimer) Att bidraga till att muslimerna och judarna får dispens eller särlagstiftning för att utföra den islamiska och judiska slakten. I en rad internationella föredrag och konventioner slås fast att religionsfrihet är en mänsklig rättighet. Att vissa födoämnen är förbjudna för muslimer det gäller i synnerhet produkter av gris accepteras numera allmänt av den svenska omgivningen. Institutionsbespisningar är därför anpassade till att kunna erbjuden särskild mat åt muslimer och judar. Eftersom gris produkter ofta ingår i livsmedelstillsatser har det emellertid blivit svårare för utövande muslimer att bedöma vad som kan betraktas som tillåten föda. Livsmedelsverket har därför låtit framställa en förteckning över tillsatser som innehåller grisprodukter till vägledning för Sveriges muslimer och judar, men tillgång på tillåtet svensk kött (halal) kan dock vara ett problem. Djur får inte slaktas rituellt före bedövning i Sverige, men man tillåter importerat kött ingå i vår tillåtna föda. Det är importerade kött som används i de institutionsbespisningarna i bl a alla skolor. Halalslakten har blivit ett särskilt problem för muslimerna. Det gäller i synnerhet slakt kring offer festen (Kurban eller Eid
al Adha) där muslimska familjer av religiöstradition brukar slakta ett lamm. Sedan 1937 är det förbjudet att ritualslakta större djur utan föregående bedövning i Sverige. Kravet på bedövningstvång var en del i ett reformarbete som syftade till ökat djur skydd. Men lagen hade uppenbarligen inte enbart djur skyddsintressen för ögonen; ett viktigt argument var också misstro mot främmande seder. Detta förbud mot att slakta enligt judiska och muslimska tradition kvarstår alltjämt. Det har fler gångar förts på tal i riksdagen men beslutsfattare har varit ovilliga att ompröva sin inställning. Så sent som 1992 fast slog en utredning från jordbruksdepartementet att ritualslakt inte kan accepteras i Sverige. Numera finns det en utredning hos jordbruksverket och vi hoppas att beslutsfattare behandlar frågan positivt. Begravningsplatser Trots att Islam har funnits som organiserad religion i Sverige i 32 år har byggandet av begravnings platser ständigt stött på patrull. Förutom på skogskyrkogården i Stockholm finns muslimska begravningsplatser även i 20-tals kommuner men det är inte tillräckligt. Idag bor muslimerna i nästan 100 kommuner som saknar begravningsplatser. Det största problem som möter muslimer i allmänhet är att deras döda ska begravas så snabbt som möjligt, enligt islamisk sed och i muslimsk begravning i sin hemkommun. Muslimer kräver att församlingsförbundet i svenska kyrkan i samarbete med landets kommuner ska reservera begravningsplatser i alla kommuner som har muslimska invånare. Muslimer kräver också att länsstyrelsens ombudsmän i begravningsfrågor tar sitt ansvar för att tillmötesgå muslimska krav på begravningsplatser. Imamutbildning i Sverige. Att starta Imamutbildning vid svenska universiteten och högskolor är ett krav från landets muslimer och från svenska myndigheter. Utbildningen kan formas dels som religions- utbildning, hemspråk (typ arabiska) utbildning. Studerande kan få behörighet för att vara språk och religions lärare. Denna utbildning kan skapa en naturlig integrering av islam i svenska skolor, och minska behovet av privat skolor. Opinionsbildning Att Sveriges rättssystemet är demokratiskt och icke diskriminerande måste betyda i praktiken att systemet ska beskydda alla människor och folkgrupper i landet, men detta är inte alltid tillräckligt anser muslimerna. Människor tillhörande minoritetsgrupper kan behöva särskilda rättigheter för att kunna existera på jämlika villkor med majoritetsbefolkning. Det största problemet som muslimer står inför är majoritetsbefolknings synsätt. Samhället gör sig ständigt skyldig till assimilerings försök av landets invandrare. Både i dagligt tal och i lärda fackdiskussioner använder samhället sig av sådana begrepp och uttryck om muslimer som är osanna, verklighets förvrängande och laddade med negativa betonar. Man sätter gränserna mellan ”oss ” och ” dem”. Som medlemmar av den dominerande majoritetskulturen är man utrustad med egen kulturs hemmablindhet vilket medför att man har svårigheter att se och uppfatta hela verkligheten. Den starka ensidiga fokuseringen på problemen förstärker den allt mera utbredda uppfattningen att ” invandrarna har trängt sig i Sverige och att de belastar landets nationella resurser” och att ” det endast är de själva som är hela orsaken till den höga arbetslösheten och ekonomikrisen och inte minst orsaken till sina egna problem” Man talar öppet idag om att muslimerna inte är några riktiga, fullvärdiga medlemmar av svenska samhället.
Den negativa bilden av muslimerna upprätthålls och förstärks av media och inte minst av Sveriges utbildningssystem. Muslimerna uppfattar omgående de negativa betonar som används för att beskriva deras existens. Det kan inte undvikas att detta kommer att påverka deras bedömning av sig själva och slutsatsen endast bli att de är utanför samhället. Många muslimer upplever att de är diskriminerade speciellt i arbetslivet och bostadsområden. Det största problemet i integrationspolitiken är att andra generations barn och ungdomar inte finner sig till rätta i vardagslivet. Detta ses vara uttryck för negativ svensk kulturpåverkan som smittat av sig på de unga. Önskan och förhoppning • Sveriges muslimer riktar missnöje mot de lokala politiker som inte gör något för att höja opinionen mot islmofobi i Sverige. • Muslimerna riktar missnöje mot arbetsgivare inom både den privata och den offentliga sektorn, för att de inte kan få arbete p.g.a. sitt ursprung, hudfärg ,sitt utländska namn och religion. • Muslimerna kräver att samhället ska behandla dem på samma sätt som man behandlar infödda svenskar och muslimerna vill leva under samma förhållande som sina svenska grannar. • Muslimerna vill ha hjälp för att skapa sig en kreativ framtid på basis av sin kulturella bakgrund och religiösa tillhörighet, om det blir så fallet kommer de att känna sig hemma i sitt nya hemland . • Om säkerhetspolisen ska i fortsättningen betrakta islam som en våldsam religion och muslimerna som säkerhetsrisk, kommer samhället att tvinga unga religiösa muslimer att segregera sig och det är inte bra varken för samhället eller för muslimerna. • Islamiska kulturen borde vara en del av det mångkulturella samhället. Det är upp till samhället som bärare av den dominerande kulturen att erkänna muslimer som fullvärdiga medborgare, och ge muslimer samma sociala, kulturella, ekonomiska, politiska, religiösa och personliga rättigheter som de ”infödda svenskar” själva åtnjuter.

Mahmoud Aldebe

Sveriges Muslimska Förbund

0850910923

Kapellgränd 10

aldebee@yahoo.se


Muslimska organisationer bör betala tillbaka överbidrag

Publicerades på Dagen 4 januari 2019

https://www.dagen.se/debatt/muslimska-organisationer-bor-betala-tillbaka-overbidrag-1.1255715

Så fick islamister tillgång till skattemiljoner

Sverige är som nation extremt positiv i sin hållning till invandrarkyrkor och muslimska samfund.  Alltsedan 1970-talet har stora summor statliga och kommunala pengar slussats till invandrarsamfund. Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, som har fått i uppdrag att dela ut bidragen har varit samtidigt hela tiden osäker på hur många medlemmar som egentligen finns på den bidragsberättigade medlemmar i muslimska riksorganisationer. Därför har den markerat antal medlemmar i rapporterna  med kursiva siffror. Dessa siffror användes däremot av riksorganisationerna som ett instrument i maktkamp om muslimernas representation i svensk politik och organisationsliv.

 

Låt mig ta exemplet med de äldsta muslimska riksorganisationerna, Sveriges Muslimska Förbund, SMF, och Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, FIFS. De båda organisationerna skrev  i ett öppet brev inför valet 1994 till de politiska partierna att man tillsammans har 75.000 medlemmar. Samma numerära medlemmar åberopades i ett brev som skickades till socialdemokraternas partiledare Ingvar Carlsson efter (s):s valseger samma år och i vilket man tillskrev sig som en del i valsegern, eftersom imamer runt i landet hade uppmanat muslimer att rösta (s). Likande brev skickades till Göran Persson efter valet 2002 med hopp att muslimska krav ska uppfyllas. Inför valet 2006 återkom SMF med ett kravbrev till de politiska partierna och där man ställde krav på en särlagstiftning för muslimer. Brevet orsakade en tvist i socialdemokratiska partiet, men s-organisationen Broderskapsrörelsen (i dag Tro och Solidaritet) ville fortsätta att samverka md riksorganisationerna och argumenterade det med att de presenterar 75.000 medlemmar.

I ett dokument från 1986 ifrågasätter chefen för SST om två ledande muslimska organisationsföreträdare från FIFS (som fortfarande har en central roll i sina organisationer) verkligen kunde ses som sanna representanter för sin religion. I en annan intern rapport 1989 konstaterade han att antalet uppgivna medlemmar i en av SMF riksorganisationer inte stämde med verkligheten under rubriken, ”Bidragsfusk IKC Alby”. I arkivpärmarna finns många handlingar där man pekar på att de redovisade medlemssiffrorna omöjligen kan stämma. Ett av de mest avslöjande dokumenten berör Islamiska församlingen i Göteborg som åberopat 5.594 medlemmar, men som l998 förklarade sig lägga ner verksamheten på grund av dålig ekonomi 1998. Samma år uppstår en ny församling i Malmö, ”Islamiska förbundet i Skåne”. Krav ställs nu från huvudorganisationen FIFS att bidraget till Göteborg ska omdirigeras till ” Islamiska förbundet i Skåne”, som uppges ha 3.622 medlemmar. Vid ett besök som SST:s analysgrupp gjorde hos den nya skånska muslimska organisationen finner man att den har högst 250 medlemmar, varav mer än 150 är barn.

 

Ett av de största församlingsbidragen går till Islamiska Förbundet i Stockholm via FiFS. Det var i den församlingen Muslimska Brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi, ordförande för det Europeiska fatwa-rådet, 2003 höll i ett möte och beslutade att muslimer i religionsfrihetens namn ska ställa krav på att få ha egna domstolar. Islamiska förbundet i Stockholm rapporterade till SST 2008 att man hade 23.120 medlemmar, av vilka 11.120 skulle vara registrerade medlemmar. Men ett par år senare redovisade via auktoriserade revisor att man endast fått in 4.450 kronor som medlemsavgifter under året. Det finns dock inget i SST:s arkiv som talar om att bidragsfusk har anmälts, trots att det handlar om  statliga medel.

Hur det står till med medlemsantalet i de bidragsberättigade organisationerna idag är dock omöjligt att fastställa med hjälp av STT handlingar. Informationen är t.o.m. omstridd i samma informationskälla. I rapporten ”Islamiska riksorganisationer 2017” uppger STT i rubriken för FIFS antal medlemmar i FIFS till 15.308, men i texten på samma sida (s.20) beräknas samma riksorganisation ha drygt 23.000 medlemmar.

 

Sedan 2016 sköter Skatteverket insamling av medlemsavgifter. Under 2017 räknade skatteverket med att riksorganisationerna FIFS och SMF endast totalt har 6.400 medlemmar.
https://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteochinkomst/skattetabeller/avgifttillandratrossamfund/avgifterochstorlekpasamfunden.4.233f91f71260075abe8800071843.html?fbclid=IwAR2liwys4yY0e0yf7uayT8v1Kgn5Nb54aqwechmBM5WVYd4xcuVU49ZLZE0

Det är långt från de 75.000 som de själva började rapportera på 90-talet och som SST under åren har lagt till  som grund för beräkningar om statliga bidrag.

Rimligen borde dessa överbidrag nu återbetalas. Man kan också konstatera att det är samma personer som representerar bidragsmottagande församlingar från år till år. Genom att staten och skattebetalarna på det här sättet från år till år har slussat pengar den här gruppen samfundsföreträdare har samhället bidragit till att muslimer som har kommit till landet inte har haft möjlighet att utveckla ett jämlikt teologiskt församlingsliv i ett sekulärt Sverige. Det är dags nu att stoppa penningströmmen med statliga medel och som till stor del har gått felaktigt till en elitisk fundamentalistisk grupp. Det kommer att gynna svenska muslimer som varande en växande grupp medborgare.

 

SAMEH EGYPTSON

Forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet

Aktuell med boken Holy White Lies  som bl. a tar upp Muslimska Brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige.


Så har islamisterna byggt upp sin maktbas i Sverige

Publicerades i GP 14 dec, 2018

http://www.gp.se/debatt/så-har-islamisterna-byggt-upp-sin-maktbas-i-sverige-1.11763841

Sedan 2013 har jag skrivit om Sveriges Muslimska Råd, SMR, och Islamiska förbundet, IFiS, och deras politiska ambitioner och deras relationer till det internationella muslimska brödraskapet.

2013 föreslog jag här på GP-debatt att IFiS borde starta ett eget parti och framträda med sitt fundamentalistiska program och upphöra med att försöka infiltrera svenska sekulära partier under täckmanteln ”troende muslimer”.  Det senare ett spel, varnade jag, som skadade den svenska demokratin.

http://www.gp.se/debatt/låt-islamisterna-bilda-ett-eget-parti-inför-valet-2014-1.591662

Den uppmaningen har man inte tagit fasta på utan att IFiS och dess allierade har fortsatt att förneka att man tillhör Muslimska Brödraskapet. Så sent som 2017 beskrev Mahmoud Khalfi, chefen för Stockholmsmoskén, det som konspirationsteorier. Det är samma Khalfi som tidigare i Tunis News, under den arabiska vårens tillfälliga öppenhet, skrivit att Islamiska Förbundet tillhör Muslimska Brödraskapet.

I mitt forskningsmaterial har jag tagit fram mängder av bevismaterial för att relationen mellan toppfigurerna i den svenska grenen och den internationella organisationen är stark. Bevisen består av dokumenterade organisatoriska kontakter, brev, uttalanden på hemsidor, inspelning av telefonsamtal, men kanske framförallt av ideologiska dokument. Här framgår tydligt att en infiltrering av svenska sekulära partier varit en del av strategin och som lagts upp och drivits av Yusuf al-Qaradawi, chefsideologen för Muslimska Brödraskapet och chefen för det europeiska fatwarådet, där IfiS, är medlem och förpliktat sig att följa antagna fatwor.

Samarbetet mellan Sveriges Muslimska Råd/Islamiska Förbundet och den socialdemokratiska broderskapsrörelsen var en viktig länk i den här strategin. Ahmed Ghanem, chefen för den Stora Moskén i Göteborg, var ordföranden i Islamiska förbundet i Stockholm de här åren på 90-talet. Ghanem gavs en avlönad praktiktjänst på socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68  för att lära sig hur det politiska systemet fungerar. Och  samarbetet med socialdemokraterna legitimerade han med en fatwa av Yusuf al-Qaradawi i tidningen Salaam, 2: 1998.

De viktigaste målen som europa-fatwarådet och dess ordförande al-Qaradawi formulerar blir spikade på årliga konferenser, som bl. a 2003 hölls i den nyinvigda Stockholmsmoskén. De kan sammanfattas i  krav på att de europeiska staterna ska erkänna Islam som en religiös minoritet med egna rättigheter? och få status som en europeisk religion. Muslimerna skall följaktligen ha rätt till en egen särlagstiftning enligt sharia. Ett annat viktigt mål enligt resolutionerna var att skapa muslimskt civilsamhälle med egna utrymmen för muslimer. Enligt al-Qaradawi skulle man här ta  efter det som han betecknade som judarna framgångsrika exempel med egna getton.

2006 gick Mahmoud Aldebe, en av grundarna till IFiS, och vid tidpunkten vice ordföranden för samlingsorganisationen Sveriges Muslimska Råd, ut i ett öppet brev till de politiska partierna och krävde särlagstiftning för muslimer i Sverige. Efter medieexponering, bl. a i SVT-programmet Uppdrag Granskning, tog ledande personer i rörelsen avstånd från brevet. I mitt forskningsmaterial återfinns dock  att ett liknande krav framfördes inför valet 1998, då undertecknat av samma Sveriges Muslimska Råd, Salaam, 2/1998. Till saken hör, att trots avståndstagandet 2006, så finns det ett årsmötesprotokoll från 9 juni 2006 SMF, den andra organisationen som ingår i SMR, där det heter enligt punkt 18 att man till ”hundraprocent” ställer sig bakom det öppna brevet till partiet. Protokollet är undertecknat av Mehmet Kaplan, politiker i Miljöpartiet och senare bostadsminister. Kaplan var justeringsman vid årsmötet.

https://1drv.ms/u/s!AkPHdUXTdYD9sxjcuyxXJvOhGNDy

Nyligen, (2108-03-11) skriver Aldebe på sin facebookssida att innehållet och formuleringarna i hans brev till partierna 2006 var ett resultat av ett gemensamt beslut i SMR:s styrelse, där Mustafa Kharraki, Helena Benaaouda, Elvir Gigovic och Mehmet Kaplan då satt. Aldebe erkänner dock att han begick ett misstag. Han hade inte prioriterat de olika kraven som slagits fast vid mötet, när han skrev till partierna, vilket han säger att han djupt ångrar. Han skulle ha särskilt de mera långsiktiga politiskt-religiösa  kraven.

https://drive.google.com/file/d/1rnSnQrIzHed5ei9hSDgaX4gkgwu4SR-y/view

Men han kritiserar samtidigt att hans tidigare vänner i styrelsen använde honom som syndabock, när det blåste snålt i opinionen. Detta för att kunna behålla relationerna till den politiska makteliten. Trots krav från dåvarande socialdemokratiska partiordföranden och statsministern Göran Persson att Broderskap, de kristna socialdemokraternas organisation, skulle bryta alla kontakter med icke-demokratiska organisationer uttalande dåvarande broderskapsordföranden Peter Weiderud till Sveriges Radio att Aldebe inte var ordförande för SMR (han var vice ordföranden) och att broderskapsrörelsen skulle fortsätta ha sin dialog med SMR.

Här på GP-debatt krävde jag i januari 2014 att Tro och Solidaritet (broderskapsrörelsen nya namn) skulle lägga alla kort på bordet vad gäller samarbetet med islamister och deklarera hur de såg på samarbetspartnerns politiska värdegrund och vilka ”Muslimer” som skulle inkluderas i vallistor år 2002.

http://www.gp.se/debatt/tro-och-solidaritet-måste-lägga-alla-kort-på-bordet-1.435289

När man läser kravlistan som SMR lämnade vid första kontakten med Socialdemokraterna 1994 blir man förvånad över hur en liten grupp aktivister målmedvetet lyckades driva igenom sin agenda i praktisk politik. Trots misslyckandet att få en egen sidoorganisation i Socialdemokraterna och kvotera sina medlemmar på vallistor, har den nya strategin med individuella medlemskap i svenska partier visat framgångar, särskilt när identitetspolitiken råder. I dag är Muslimska brödraskapet en stor aktör i organisationslivet i Sverige. Det slussas årligen hundratals miljoner i skattepengar genom IFiS:s dotter- och sidoorganisationer.

Tack vare de här bidragen och kontakten med den politiska eliten skapar de successivt ett parallellt samhälle. Islamiska skolor, moskéer och föreningar med en fundamentalistisk tolkning av islam hindrar integrationen i stället för att stärka den, som ska vara fallet enligt bidragens villkor. Det är nu dags för IFiS att lägga alla korten på bordet. Det är inte lönt att förneka sin fundamentalistiska värdegrund. Fundamentalism är och kommer alltid att vara ett hot mot demokratin. Vita lögner håller inte längre.

 

SAMEH EGYPTSON

Forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet

Aktuell med boken ”Holy white lies” som bl. a tar upp Muslimska Brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige.